Det är något som skaver,

men jag vet inte vad.

Det är något,

men jag kan inte sätta

ordet på det riktigt.

Jag blir så trött på det.

Jag har bestämt mig för att

strunta i det men ändå är

det som ett skav som har

blivit en blåsa som

håller på att spricka,

kanske blir det ett sår.

Varför kan det inte bara försvinna?

Varför går det inte att ignorera?

Jag har klarat av att stå ut med

blåsan hur länge som helst

utan att den har spruckit

så varför skulle den göra det nu?

Efter 17 år håller blåsan på att spricka,

kanske blir det ett sår..

Hur ska man göra?

Vad ska man ta sig till?

Jag saknar dig så fruktansvärt mycket!

Vi skulle ses till helgen men du blev sjuk

med något virus.

Ett virus som inte försvinner på några dagar,

som alla andra.

Jag vill ju bara träffa dig, vara med dig!

Det går inte beskriva med ord hur det känns,

det känns bara så sjukt.. aa jag vet inte vad.

Vi som skulle ha det så bra när vi skulle ses.

Jag hoppas med hela mitt hjärta att du blir

frisk tills vi ska ses.

Hur ska det annars gå ihop?

Jag åker ju sedan.

Jag är ledig en dag innan jag åker, kanske kan

få ihop det då, hoppas!

Jag vill bara träffa dig

vara med dig

känna att du är MIN!